I eftermiddags när jag hade tagit några penseldrag på husets ena långsida, och skulle kliva ned från stegen möttes våra blickar. Jag vet inte vad som skulle vara mest otrevligt, ramla ned från stegen, stoppa foten i färgburken eller bli attackerad av en sådan häringa tingest... det var nog bara en halv meter mellan mina fötter och ormen när vi stirrade på varandra.Lite otrevligt var det i alla fall. Var hade den kommit från? Den låg i alla fall inte där när jag klev upp på stegen. Förmodligen hade den lockats ut till eftermiddagens uppvärmda grusgång, och ville bara ligga och njuta i solljuset. Jag kan inte påstå att ormar är det trevligaste djur jag vet. Denna var ca 60 cm lång, brun med mörkbruna zick-zack ränder och jag kan lova att den följde mig med blicken hela tiden. (Huggormar finns både i brunt och svart, och även helsvart - och då syns inte det karaktäristiska mönstret). Som tur var låg den kvar när jag hade varit inne och hämtat kameran. En bra bild blev det i alla fall, tycker jag.
